Expert
weheartit
Den massiva byggnaden bryter sig upp ur höstens första morgonfrost. Experternas borg, en köttfabrik där människokroppar skrivs in och ut på löpande band. Ljudet av smärta tränger sig ut genom stängda dörrar, blir ett med steril lukt och syntetiskt ljus. Genom korridorer transporteras avidentifierade kroppar i identiska sängar med identiska lakan. Vinddraget efter transporten lämnar kvar morgonlukten, den som uppstår när varma kroppar med unken andedräkt delar rum under natten. På platta kuddar vilar bleka ansikten med ögon som greppar efter trygghet när andra kroppsdelar inte orkar. Blottade försöker de skyla sig under filtar, skydda sig mot nyfikna blickar och sterilt vinddrag.
Skrivpuff
Vila
weheartit
Den ständiga vilan sår krypande tristess. Den ständiga vilan förlorar sin förmåga att skänka ro. Vägg i vägg lever den ständiga arbetaren som bryts ner och förfaller, cell för cell tills den hårda stommen är blottad. Vi äter vad som bjuds ur maktens händer, den ständiga vilan och det ständiga arbetet, skevt portionerade.
Skrivpuff
Watching the wheels go round and round
weheartit
weheartit
Jag lämnar min trygga utbildning som leder till jobb leder till inkomst leder till trygghet. Lättnad. Naiv, kanske med brist av verklighetsuppfattning och insikt. Å andra sidan, vad är trygghet värt i vantrivsel? Lyssnar på Watching the wheels och njuter av frihet.
People say I'm crazy doing what I'm doing
Well they give me all kinds of warnings to save me from ruin
When I say that I'm o.k. well they look at me kind of strange
Surely you're not happy now you no longer play the game
...
Tentadag
weheartit
Tentadagar är konstiga. Efter att ha levt bland föreläsningar och böcker, minnesramsor och minnessånger, kvällar med pluggflyt och kvällar med ångest, ska man plötsligt tömma ur sig all kunskap på ett papper under några timmar. Går runt som en spänd fiolsträng fram till tentan och efteråt känner man sig lika pigg som en urvriden disktrasa.
Ikväll väntar liten utgång med klassen, resten av helgen spenderar jag hos finaste. Längtar efter att äta gott, dricka gott, se bra film och ta höstpromenader. Längtar framför allt efter att inte plugga.
Stay on these roads
weheartit
Pluggar nervsystem. Lyssnar på fin musik av a-ha och får vintriga bilder i huvudet av stay on these roads. (Nattlig bilkörning under stjärnklar himmel, minusgrader och snö.) På sängbordet står bortglömda muggar med kaffe i botten och påminner om att kvällen inte lär bli roligare än just en kall kaffeslatt. Gör nytt och trivs ändå ganska bra med min onsdagiga onsdagkväll.
Sommar i oktober
weheartit
Konstigt väder och konstiga dagar med konstiga rutiner. Sommarvärme i oktober och smått isolerad. Tänker, andas och sover tentaplugg. Undrar hur det blev så här, jag som var emot prestationsfixering. Är fortfarande, försöker jag intala mig. Längtar efter något annat än anatomiska strukturer. Fina vänner, dagar i höstluft, vin och musik och gärna tillsamans. Biter ihop en vecka till, sen sticker jag hål på pluggbubblan och försvinner ut ut ut.
Insights into the human sleep
weheartit
Ägnat dagen åt förberedelser inför artikelseminariumet imorgon. Om hur magnetisk resonanstomografi ger insyn i sömnens fysiologi... Ibland undrar jag vad jag har gett mig in på. Resten av kvällen bjuder på ännu mer pluggpyssel, dammsugning och Grey's. Och kladdka och kaffe. Så himla fikasugen.
Wuthering Heights
weheartit
weheartit
Akut läsa om boken-se om filmen-behov. Ikväll vill jag ha ett gammalt gods bland svindlande, dimmiga höjder och en tystlåten mystiskt man med mörkt hår.
Vi lever våra liv med våra egna perspektiv, på varsin sida utav samhällets fasad
Lars Winnerbäck dök upp på tv:n igår. Fin, lågmäld, ödmjuk. Det var längesen vi hade ihop det, han och jag. Längesedan som jag somnade, åkte buss och levde till hans röst. Lördagkväll och oförberett tog han mig tillbaka till platserna han visade för så länge sedan. Söndermarken, Daugava, järnvägsspåren och Stockholm.
Resan tog mig till hösten när oförståndig, obesvarad kärlek förstörde förståndig, obesvarad vänskap. Vi slöt fred för en kväll och såg mannen med det röda håret som sjöng texter som handlade om oss. Sneglade på varandra när raderna högg till i hjärtat, omgivna av hånglade par. Kvällen slutade i silverregn och så skiljdes vi åt, febervilsen åkte jag hem genom första snöfallet och valde någon annans säng. I verkligheten dansar vackert och brutalt sida vid sida.
And I said, "Oh no sir, I must say you're wrong"
weheartit
Timmar av fysiologi och anatomi med tentaperiod som väntar runt hörnet. Bläddrar bland sidor om hållbar arkitektur, färgstarka strukturer. Tråkigt, överväldigande, vackert, fantastiskt. Lyssnar på vemodigt 80-tal, längtar efter regn och bra film.
...
Ett ungt par pratar franska. Snabbt, varje ord i munnen på varandra. Mörka lockar och höstsol genom tågfönstret som landar i deras ansikten. Jag är så trött, i huvudet, i kroppen och ända ut i cellerna. Min nybörjarfranska snappar upp ett par ord och jag ångrar att jag inte ansträngde mig mer för att lära mig.
Dagarna är konstiga. Vi går runt i stora byggnader i närheten av det som ska bli våran framtid. Brevid salen där vi klämmer på en dålig plastmodell av hjärnan övar en grupp studenter på åtgärder för ett barn som slutar andas. Dockor och kläder från landstinget, allt är på låtsas. Vi är barn som lär oss genom lek för att föreberedas inför en ganska läskig verklighet.
Le retrouvaille
Jag somnar till samma tankar. Mörker och ensamhet har en förmåga att skärma av, kapa all form av perspektiv längs fotknölarna. Tillsist finns det enda som existerar inom rummets fyra väggar. Jag. Om nätterna skapar jag mitt eget universum. Lite som en blogg. Skillnaden är att en blogg går att kontrollera och hålla till något fint, med utvalda delar som motljusbilder och rader om olycklig kärlek. För olycklig kärlek anses fint, trots att den är jävlig.
Jag somnar till samma tankar. Om dagarna är jag en förståndig student som pluggar duktigt till tentor i en utbildning som ger jobb. Jobb ger möjlighet till inkomst och inkomst ger möjlighet till familj. Cirkeln är sluten och uppdraget på jorden är slutfört. Om nätterna springer jag ifatt mig själv. Några år yngre, några erfarenheter fattigare men med möjligheterna framför sig, klappar jag mig själv på axeln och undrar vart jag är på väg, det är ju fel väg!
Mest av allt vill jag återförenas med mitt yngre jag. Le retrouvaille.
