Le retrouvaille

Jag somnar till samma tankar. Mörker och ensamhet har en förmåga att skärma av, kapa all form av perspektiv längs fotknölarna. Tillsist finns det enda som existerar inom rummets fyra väggar. Jag. Om nätterna skapar jag mitt eget universum. Lite som en blogg. Skillnaden är att en blogg går att kontrollera och hålla till något fint, med utvalda delar som motljusbilder och rader om olycklig kärlek. För olycklig kärlek anses fint, trots att den är jävlig.

Jag somnar till samma tankar. Om dagarna är jag en förståndig student som pluggar duktigt till tentor i en utbildning som ger jobb. Jobb ger möjlighet till inkomst och inkomst ger möjlighet till familj. Cirkeln är sluten och uppdraget på jorden är slutfört. Om nätterna springer jag ifatt mig själv. Några år yngre, några erfarenheter fattigare men med möjligheterna framför sig, klappar jag mig själv på axeln och undrar vart jag är på väg, det är ju fel väg!

Mest av allt vill jag återförenas med mitt yngre jag. Le retrouvaille.