Vi lever våra liv med våra egna perspektiv, på varsin sida utav samhällets fasad
Lars Winnerbäck dök upp på tv:n igår. Fin, lågmäld, ödmjuk. Det var längesen vi hade ihop det, han och jag. Längesedan som jag somnade, åkte buss och levde till hans röst. Lördagkväll och oförberett tog han mig tillbaka till platserna han visade för så länge sedan. Söndermarken, Daugava, järnvägsspåren och Stockholm.
Resan tog mig till hösten när oförståndig, obesvarad kärlek förstörde förståndig, obesvarad vänskap. Vi slöt fred för en kväll och såg mannen med det röda håret som sjöng texter som handlade om oss. Sneglade på varandra när raderna högg till i hjärtat, omgivna av hånglade par. Kvällen slutade i silverregn och så skiljdes vi åt, febervilsen åkte jag hem genom första snöfallet och valde någon annans säng. I verkligheten dansar vackert och brutalt sida vid sida.
Kommentarer
Trackback
