Insights into the human sleep
weheartit
Ägnat dagen åt förberedelser inför artikelseminariumet imorgon. Om hur magnetisk resonanstomografi ger insyn i sömnens fysiologi... Ibland undrar jag vad jag har gett mig in på. Resten av kvällen bjuder på ännu mer pluggpyssel, dammsugning och Grey's. Och kladdka och kaffe. Så himla fikasugen.
Wuthering Heights
weheartit
weheartit
Akut läsa om boken-se om filmen-behov. Ikväll vill jag ha ett gammalt gods bland svindlande, dimmiga höjder och en tystlåten mystiskt man med mörkt hår.
Vi lever våra liv med våra egna perspektiv, på varsin sida utav samhällets fasad
Lars Winnerbäck dök upp på tv:n igår. Fin, lågmäld, ödmjuk. Det var längesen vi hade ihop det, han och jag. Längesedan som jag somnade, åkte buss och levde till hans röst. Lördagkväll och oförberett tog han mig tillbaka till platserna han visade för så länge sedan. Söndermarken, Daugava, järnvägsspåren och Stockholm.
Resan tog mig till hösten när oförståndig, obesvarad kärlek förstörde förståndig, obesvarad vänskap. Vi slöt fred för en kväll och såg mannen med det röda håret som sjöng texter som handlade om oss. Sneglade på varandra när raderna högg till i hjärtat, omgivna av hånglade par. Kvällen slutade i silverregn och så skiljdes vi åt, febervilsen åkte jag hem genom första snöfallet och valde någon annans säng. I verkligheten dansar vackert och brutalt sida vid sida.
And I said, "Oh no sir, I must say you're wrong"
weheartit
Timmar av fysiologi och anatomi med tentaperiod som väntar runt hörnet. Bläddrar bland sidor om hållbar arkitektur, färgstarka strukturer. Tråkigt, överväldigande, vackert, fantastiskt. Lyssnar på vemodigt 80-tal, längtar efter regn och bra film.
...
Ett ungt par pratar franska. Snabbt, varje ord i munnen på varandra. Mörka lockar och höstsol genom tågfönstret som landar i deras ansikten. Jag är så trött, i huvudet, i kroppen och ända ut i cellerna. Min nybörjarfranska snappar upp ett par ord och jag ångrar att jag inte ansträngde mig mer för att lära mig.
Dagarna är konstiga. Vi går runt i stora byggnader i närheten av det som ska bli våran framtid. Brevid salen där vi klämmer på en dålig plastmodell av hjärnan övar en grupp studenter på åtgärder för ett barn som slutar andas. Dockor och kläder från landstinget, allt är på låtsas. Vi är barn som lär oss genom lek för att föreberedas inför en ganska läskig verklighet.
Le retrouvaille
Jag somnar till samma tankar. Mörker och ensamhet har en förmåga att skärma av, kapa all form av perspektiv längs fotknölarna. Tillsist finns det enda som existerar inom rummets fyra väggar. Jag. Om nätterna skapar jag mitt eget universum. Lite som en blogg. Skillnaden är att en blogg går att kontrollera och hålla till något fint, med utvalda delar som motljusbilder och rader om olycklig kärlek. För olycklig kärlek anses fint, trots att den är jävlig.
Jag somnar till samma tankar. Om dagarna är jag en förståndig student som pluggar duktigt till tentor i en utbildning som ger jobb. Jobb ger möjlighet till inkomst och inkomst ger möjlighet till familj. Cirkeln är sluten och uppdraget på jorden är slutfört. Om nätterna springer jag ifatt mig själv. Några år yngre, några erfarenheter fattigare men med möjligheterna framför sig, klappar jag mig själv på axeln och undrar vart jag är på väg, det är ju fel väg!
Mest av allt vill jag återförenas med mitt yngre jag. Le retrouvaille.
